Min utbytesresa i USA 2017

USA. Befolkningen som har 69 procent överviktiga, men samtidigt också är centrum för den atletiska kulturen. Landet som har har röstat fram Donald Trump, men samtidigt är ledande inom vetenskaplig forskning. Landet som har flest biljonärer och miljonärer, men samtidigt kryllar storstäderna med hemlösa. Om jag fick sammanfatta min uppfattning under min vistelse om USA med ett ord, skulle jag då välja order "dynamiskt."

Resans start

Min resa till USA började i ett klassrum på Högskolan i Skövde. Som den duktiga eleven som jag ansåg mig vara, gick jag på varje klass som schemat visade, även om det inte hade någonting med programmet att göra. Information för utlandsstudier var en av de lektionerna där fick jag bevittna Frida Lindgren och Malin Westlund (ovetandes då, men dessa två skulle komma att bli mina hjältar) prata om möjligheterna för utlandsstudier. Jag halvsov mentalt genom presentationen, framtill benämningen av USA, då vaknade jag till. Rockforduniversitetet i staden Rockford var ett av de alternativa resmålen. Vart är Rockford, undrar du? Jag hade inte heller någon aning när jag satt där på presentationen, men en sak var klar, dit skulle jag åka. Direkt efter presentationen omringades Frida och Malin av studenter, jag var en av dem.

Jag pratade med Frida om mitt intresse för att åka till USA, och hon hann boka in mig på ett möte innan hon drunknade i ett hav av andra studenter som ville ha hennes uppmärksamhet.

Jag satt framför Frida i hennes kontor på Högskolan och skulle prata om att åka till USA. Jag behövde egentligen inte bli mer inspirerad än vad jag redan var, men hon lyckades under det mötet inspirera mig att jag tyckte jag kunde lyfta iväg ifrån hennes stol i en jetpack som gick på dopaminet som flödade runt i min kropp.

Hursomhelst, landade jag i verkligheten igen med praktiska realiteter när vi diskuterade hur mycket jobb det faktiskt krävdes att åka till USA. Det var bara en person på hela Högskolan som fick åka till USA, och den positionen tävlade man om i betyg. Inte nog med det, det var inte ens säkert att man fick åka till USA även om positionen var förtjänad, eftersom att risken fanns att flygplatsen i USA skickade tillbaka dig eller att universitetet i USA kunde ställa in kurserna i sista minuten.

Klartecken

Spola fram ett år efter mötet och hårt arbete i skolan, fick jag äntligen det efterlängtade mejlet "grattis, du har säkrad din position om att få åka till USA!" Jag tror jag nästan kunde lyfta upp igen i min dopamindrivna jetpack, och jag skuttade överallt jag gick den dagen. Jag vet inte om jag fick positionen för att jag hade bra betyg (vilket andra i klassen definitivt hade bättre av), eller om jag var den enda personen som faktiskt hade sökt, men det spelade ingen roll, det första steget var avbockat. Nu började det tuffa arbetet med att framställa en himla massa dokument och svara på ett dussintals frågor om varför jag inte var terrorist för att erhålla ett visum, och vips, så var man på flyget till det magiska landet.

Resan

Resan gick smidigare än vad jag hade tänkt, utan uppehåll i säkerhetskontroller, och jag blev upplockad av en trevlig Rockfordrepresentant på flygplatsen Chicago O'Hare international airport. Jag samåkte med tre utbytesstudenter ifrån Kina, en från Frankrike, och en från Danmark. Kineserna kunde knappt någon engelska, så det var tufft att kommunicera med dem, men hela vägen ifrån Chicago till Rockford pratade jag med fransmannen och danskan.

Rockford Universitet

Det här låter nästan som ett intro till ett skämt. Pizzan däremot var ett skämt. Väl framme på Rockford universitetet blev vi bjudna på pizza vars bottendeg var tjockare än en fet hamster, och det gick inte hem för mig. Under måltiden fick vi en lätt presentation av en ganska så tung föreståndare från "Global Affairs" vilket är institutet av skolan utbytesstudenterna fick vända sig till om vi hade några bekymmer. Han skämtade själv alltid om sin vikt, så jag vill inte bli jagad av några politiskt korrekta fanatiker nu. Studenterna blev visade sina rum, och väl i rummet, som skulle komma att bli mitt hem de kommande sex månaderna, undrade jag om de hade visat mig fel. Jag stod i ett illa möblerat 10 kvadratmeter rum vars tak, väggar och golv var täckt av badrumskakel. Det kändes minst sagt som att jag var i fängelse för ett brott jag inte begått.

Jag skrev till danskan och frågade hur läget var i hennes rum, och hon sa att det var lika illa, plus att det stank i hennes rum. I alla fall hade jag inte stanken, vilket gjorde mig lite bättre till mods. Jag fick senare reda på att alla boendet var likadana, så jag köpte posters, en stor kalender och i princip allting som kunde gömma väggarna och golvet från min syn, vilket gjorde det någorlunda mer hemvänligt.

Campus var stort och hade mycket att erbjuda. Allt ifrån gym med oändliga redskap, baseball-stadium, basket-stadium, fotbollsplan, amerikansk fotbollsplan, till byggnader ägnade för spel som arkadspel, biljardbord, pingisbord, PS4, och TV till bibliotek med oändligt privata rum och dammiga böcker. Det fanns till och med en kyrka på campus. Det som universitetet saknade i kvalitet på boende, gjorde de upp med, ja, allt annat! Jag och mina nyfunna vänner fann stort intresse i att besöka varenda vrå, utanför det aktiveter som Global Affairs anordnade för oss för att vi skulle känna oss välkomna, vilket de definitivt lyckades med. Framtill man skulle hem och sova igen i alla fall.

Min största utmaning var att anpassa mig för det nya skolsystemet. Jag hade fem kurser parallellt, vilket jag inte haft sedan gymnasiet, som inte gick så bra för mig. Varje lärare hade packat enormt mycket läsning, prov och uppgifter för varje vecka, vilket resulterade i att jag spenderade minst fyra timmar i biblioteket varje dag samt tog hjälp av en så kallad "tutor." Det paradoxala var att uppgifterna var oerhört enkla och proven vi fick göra var majoriteten av den simpla "multiple choice" varianten. Resten av tiden jag inte studerade förbrukade jag på gymmet, eller hängde i den "sociala byggnaden" med alla arkad- och bordsspel och umgicks.

Ekonomin

De ekonomiska utgifterna jag hade bestod av en klumpsumma jag betalade i början av terminen på cirka 45 000 kronor, i detta ingick måltidsplan och boende under de fem månaderna jag studerade. Det dyraste, det vill säga skolan, som skulle kostat mig ungefär 225 000 kronor per termin fick jag helt gratis. Amerikanerna och andra utbytesstudenterna tappade hakan när de fick höra om mitt privilegium som svensk medborgare, de tyckte dessutom att jag inte ens såg svensk ut.

Socialt

Socialt var skolan oerhört grupperad. De tydligaste grupperingarna var utbytesstudenterna, respektive sportgrupper, och de mörkhyade. Som en blivande socialpsykolog tyckte jag detta var fascinerande. Folk hade inga problem med att hälsa på varandra utanför grupperna, men i matsalen satt man med sin respektive grupp och åt. Maten var som förväntat väldigt ohälsosam och man kunde oftast smaka konserveringsmedlet i maten. Hursomhelst var det buffé och en rad olika alternativ att välja mellan varje dag, vilket var tillräckligt för att göra mig glad.

Avslutning på vistelsen

Jag avslutade utbytesresan med att resa runt lite i USA, förutom Rockford fick jag se Saint Louis, San Diego, Chicago, Grand Canyon och Las Vegas. Varje ny stad och miljö var obeskrivligt fin på sina egna sätt, men de hade en sak gemensamt: oerhört trevligt folk.

Sammanfattning

Det är vetenskapligt bevisat att ens hjärnstruktur förändras i kontakt med nya miljöer. Jag märker själv att jag har förändrats efter min resa. Inte bara att jag har vidgat mina horisonter för nya kulturella perspektiv, utan att jag har förbättrat min engelska i tal, skrift och förståelse. Samtidigt har jag knutit dyrbar kontakt med människor överallt i världen som jag skulle kunna besöka om jag så ville. Om du personligen funderar på att köra igång en utbytesresa men hindras av rädsla och ovetande, tro mig, jag har varit där. Det bästa tipset jag kan ge dig är att våga ta chansen, resten av pusselbitarna kommer falla på plats av sig själv. Du har mer att förlora genom att inte åka, våga ta steget mot en bättre version av dig själv.