Reseberättelse från Jenny Söderberg
Universitetet
Bishop's är ett litet universitet med omkring 2000 studenter och de marknadsför sig med att ha en stark gemenskap bland studenterna. De flesta som söker sig dit vill ha just den upplevelsen och är därför både öppna att börja prata med främlingar och att själva söka upp folk. Det finns även en stor andel internationella studenter från hela världen vilket gör att man får möta mer än bara den kanadensiska eller den quebecoiska kulturen.
Något som inte var alltför ovanligt var utbytesstudenter som kom för att gå en eller två terminer, men som valde att hoppa av sitt universitet och istället byta till Bishops för att kunna stanna längre – en anledning kan vara att just studier verkar vara ett av de lättare sätten att få uppehållstillstånd/CAQ i Kanada.
Det finns många studentledda föreningar på skolan (jag räknade till ett tjugotal under mässan i början av terminen) – en del med akademisk inriktning, andra med inriktning på sport och vissa med rent social fokus. Populära aktiviteter är potlucks/knytkalas, wine&cheese där man betalar en summa för inträde där dryck och tilltugg ingår, samt kakförsäljningar för att få in pengar till föreningarna.
Boende
Något som bidrog mycket till upplevelsen var att bo på campus. I de flesta byggnaderna är det krav på att ha en måltidsplan vid skolrestaurangen, vilket gjorde mycket för att på ett naturligt sätt kunna träffa nya människor eller umgås med kompisar trots olika scheman. Att ses på Dewies (Dewhurst Dining Hall) var väldigt vanligt och många satt även där och pluggade, framförallt inför tentaveckorna i mitten och slutet av terminen.
Jag bodde i Mackinnon och delade rum med en tjej från Danmark och badrum med resten av korridoren. Det finns även enkelrum och i de andra husen varianter där badrummet delas på bara två personer, upp till små lägenheter delade på fyra där det ingår kök. Varje byggnad har ett antal bovärdar –oftast några per våning eller korridor – som ordnar aktiviteter eller svarar på frågor om det är något problem.
På campus fanns även simhall och gym vilket ingick i boendekostnaden. Skolan hade en egen vårdcentral med drop-in för att träffa sjuksköterska och tidsbokning med väntetid på bortåt en vecka för läkare. Studentstödet verkade också väl utbyggt, både vad det gällde samtalsstöd och anpassningar för studier enligt vad jag hörde från andra.
Kontanter
Tvättmaskiner fanns så vitt jag vet i varje byggnad och man fick betala $1.50 per tvätt och per torktumling. Pengarna fick man sätta in på sitt studentkort antingen via internet eller via myntautomater som fanns på några få ställen på campus. Samma kort kunde användas i godisautomaterna runt om på campus, samt för att komma in på restaurangen.
Annars var det ofta kontanter som gällde. Det finns uttagsautomater på campus som fungerade bra men jag hade problem med att mitt svenska bankkort inte fungerade på en del ställen ute i samhället. Bussarna krävde exakt växel, alternativt busstokens som köptes i universitetets bokhandel.
Bokhandeln är värd att nämna i sig; förutom busstokens sålde de väldigt mycket profilmaterial som träningskläder, tjocktröjor, mössor, vattenflaskor, etc med skolans namn, logga och färg (LILA!), och så förstås vanliga skolsaker som pennor, block och usb-stickor. Det flesta saker som såldes gick att hitta mycket billigare inne i Lennoxville på Dollarama eller Jean Coutou (de har studentrabatt).
Kurslitteratur
Kurslitteraturen rekommenderar jag starkt att i första hand försöka få tag på begagnat via Facebookgrupper eller låna på skolbiblioteket, i andra hand skaffa så snart som möjligt när bokhandeln öppnar för terminen – de flesta kurser har en del uppsättningar begagnade böcker som säljs lite billigare men de tog slut fort. Möjligheten fanns även att hyra böckerna istället för att köpa, men det var fortfarande dyrt. Lita inte heller på möjligheten att kunna sälja tillbaka böckerna till bokhandeln – till många kurser köpte de in så många nya böcker att de inte ville ta emot begagnade.
Mer om ekonomi
Lite mer om pengar: bor man som utbytesstudent på campus ska hyran för hela terminen betalas i förskott. När man väl kommer till skolan är alltså boende och mat redan betalt, vilket är rätt skönt att slippa tänka på under resten av terminen.
Det finns även en obligatorisk sjukförsäkring som kostar mellan 3000 och 4000 svenska kronor, men som man får tillbaka pengarna för om man inte har utnyttjat den. Kravet för att kunna avsluta försäkringen är att man har fått sitt RAMQ-kort som berättigar en till samma sjukvård som invånare i Quebec.
Att ansöka om RAMQ kräver ett papper från den svenska försäkringskassan, ett telefonsamtal via en flervalstjänst som enbart finns på franska, samt att någon till några veckor efter samtalet fylla i en blankett och lämna in tillsammans med ett foto. Fotot tas på Jean Coutou och kostar $10-20. Totalt tar hela processen nog en månad, så sätt igång så fort som möjligt.
En liten varning: det kommer att komma en bekräftelse på att ansökan är mottagen – spara den! Det är det brevet som behövs för att få tillbaka pengarna för försäkringen. Själva beskedet och kortet kom ungefär en vecka senare. Pengarna för försäkringen sätts in på ett konto på skolan. Det går att reversera betalningen om den gjorts med kreditkort, men skolan vill helst ge ut det i form av en check vilket ger lite extra besvär.
Telefonabonnemang
Ett måste att ta med är adapter för mobilladdare, laptop och liknande. Jag hade missat den detaljen och tillbringade ett nervöst dygn med att oroa mig för att min telefon skulle dö och lämna mig helt utan kontaktmöjligheter innan jag fick hjälpa att ordna en. Telefonabonnemang är också något jag rekommenderar – det är svindyrt men skönt att ha som trygghet ifall något skulle hända. Det svåra är att hitta ett som inte kräver kanadensiska identitetshandlingar. Jag hade ett hos Fido som kostade ungefär 400 kronor i månaden för samtal, sms och 1GB surf, min rumskamrat hade lyckats ordna ett något billigare för att hon hittat ett ställe där försäljaren hade mer befogenheter, så det kan vara värt att kolla runt i Montreal.
Transporter
En stor hjälp för att ta sig runt utan att det kostade alltför mycket var Facebookgrupper för samåkning. Det finns två stycken specifikt för Bishop's studenter samt några till för Sherbrooke (det närmsta större samhället, Lennoxville var en del av det), Montreal, Ottawa etc. Själv blev det bara av att besöka Ottawa och Montreal, men jag hade inte haft något emot att resa mer. Om det känns lockande och möjligheten finns, ta chansen att se mer av Kanada.
Studierna
Så, till sist: studierna. Som utbytesstudent slipper man den vanliga först-till-kvarn-proceduren med att söka kurser och skickar istället in en lista till samordnaren. Sök gärna fler kurser än du måste och bestäm dig på plats vilka du vill behålla. Undervisning pågick mellan halv nio på morgonen och tio på kvällen och det var inte tillåtet att ta kurser med undervisningstillfällen som överlappar, så kontrollera att schemat fungerar.
En annan sak att tänka på – de flesta hade inga kurser under fredagen, så torsdag var den stora festdagen under veckan. Och folk festade. Ibland högljutt och i bostadshusen.
Under första två veckorna kan det också vara värt att se om det finns plats kvar på andra kurser – när jag var där var 19 september sista dag för både ansökning och avhopp från kurser. Jag lyckades få plats på en franskakurs genom att gå till ett av lektionstillfällena och fråga om jag fick sitta med, för att sedan registrera mig för en reservplats. Våga fråga!
Utifrån de kurser jag läste fick jag känslan att fokuset var mer praktiskt och mindre akademiskt än vad jag var van vid från Skövde. Det var också mer uppstyrt – många kurser hade obligatorisk närvaro på föreläsningarna och inlämningsuppgifter varje vecka. Så länge man gjorde det man skulle var det rätt så lätt att hänga med.
Jennys guldkorn:
- Tierra Del Fuego: kollektiv nere i Lennoxville som bland annat ordnar knytkalas
- Mont Orford: hiking trip. Skidområde med vandringsleder, valfria inslag av bergsklättring.
- Vertige: via skolans klättringsklubb.
Bishop's University
Jenny Söderberg,
Utbytesstudent VT2017
Mejla Jenny om du är nyfiken på att veta mer om hennes tid i Kanada:
Partneruniversitet: Go Global!
Tillbaka till databasen med alla universitet.